Tre månader i Skåne – fukt, vind och kalkoner

Den 1:a september flyttade vi till Skåne, och nu – drygt två månader senare – börjar vi så smått landa. Allt känns fortfarande nytt: dofterna, ljuset, vinden (herregud, vinden!) och den där fukten som verkar ha bestämt sig för att stanna för gott.

Vi har också börjat adoptera det skånska sättet att leva – att allt finns inom räckhåll. Jag kom faktiskt på mig själv igår med att tycka att en 30 minuters bilfärd var långt. Jämfört med Norrbotten, där det som var nära låg ungefär på det avståndet, är det nästan komiskt hur snabbt man anpassar sig.

Oktober har verkligen tagit i. Luftfuktigheten har nått nya nivåer och tillsammans med blåsten känns det som att bo i en ångbastu – fast utan värmen. Samtidigt är det fortfarande så varmt att gräset fortsätter växa. Mossa sprider sig som ogräs överallt – på sten, trä, jord… ja, egentligen allt. Och man lär sig snabbt att inte glömma en behållare med hönsfoder i två veckor, för då växer det inte bara mossa utan ett helt nytt ekosystem av oidentifierbara livsformer.

Igår när jag slösurfade i köp- och säljgrupperna (det är helt galet vilket utbud det finns här!) ramlade jag över en annons om tre sex månader gamla kalkoner. Eftersom jag både saknar impulskontroll och verkligen vill ha kalkoner gjorde jag det enda rimliga – jag köpte dem.

Så säg hej till Cletus, Daisy-Mae och Loretta – starten på min nya avelsgrupp. De fick flytta in hos kycklingarna, som just nu bor i två stora hästboxar, och passade omedelbart på att välta alla foderbehållare, förstöra vattenautomaten och göra sig fullständigt hemmastadda.

Men det är klart, Pär behöver ju också något att sysselsätta sig med.

På den lite mer vuxna sidan har vi hunnit beställa solceller som ska installeras före jul. Ett visst elbolag kommer då att ha full kontroll över oss – först genom att ta upp större delen av Pärs tid, sedan genom att binda oss till sina eltjänster och till sist genom att leverera anläggningen precis lagom till att jag börjar sätta upp julbelysningen.

Jag har en känsla av att det inte är jag som kommer att gå segrande ur det här arrangemanget.

De tidigare ägarna lämnade dessutom kvar en hel del gammal inredning (tack för det!), vilket ledde till ett snabbt projekt för att förbättra skafferiet. I ena uthuset hittade jag tre köksskåp som kändes alldeles för bra för att stå där och samla damm. En snabb tur till Bauhaus senare – där jag fyndade en bänkskiva för under 500 kronor – och fyra timmar senare (inklusive shoppingturen) hade vi gett skafferiet ett rejält lyft.

Det är inte perfekt, och egentligen vill jag göra lite mer med lister och detaljer, men det får vänta tills vi ändå ska dra om lite el och ordna bättre förvaring.

Nu har jag i alla fall betydligt mer utrymme att bygga min egen live-version av Gas Station Simulator.

Gudrun är välkommen på besök – vi kommer inte att behöva åka och handla på flera veckor om vi inte absolut måste.

Jag har också tagit in offert – och fått ett riktigt bra pris – på att renovera den fantastiska bakugnen i köket. Jag vill verkligen låta den bli hjärtat i köket när vi så småningom bygger om. Men det projektet får vänta någon månad… eller åtminstone tills efter jul.

Och där var vi visst igen – tillbaka till det där med impulskontrollen, som börjar kännas som det genomgående temat i mitt liv.