Jag älskar våra djur, men ibland undrar jag på fullaste allvar hur hönsfåglar lyckats överleva som grupp. Jag vet att våra tamhöns och kalkoner är framavlade och inte riktigt går att jämföra med sina vilda släktingar, men ändå…
Häromdagen lyckades vår faverolletupp kliva ner i en tom kartong. Sedan stod han där och såg fullständigt förbryllad ut. Han gick några varv, tittade på kanterna och verkade ha accepterat att kartongen numera var hans nya bostad. Jag stod bredvid och väntade på att han skulle komma ihåg att han faktiskt har två fullt fungerande vingar.
Det tog en stund, men till slut kom han på lösningen.
Efter några minuters funderande kom han till slut fram till samma slutsats. Ett försiktigt flax senare var han ute ur kartongen och promenerade vidare som om ingenting hade hänt.
Och så har vi Cletus.. En kväll var det dags att locka in djuren. Alla kom. Utom Cletus.
Vi ropade. Vi letade igenom stallet. Vi gick runt hela ängen flera gånger och tittade bakom buskar och uthus. Till slut gav vi upp och tänkte att vi fick fortsätta leta i dagsljus.
Nästa morgon hittade vi honom mitt ute i det höga gräset.
Cletus i höggräset
Cletus är inte direkt någon liten fågel. Han är en rejäl bronzekalkontupp, så stor att man tycker att han borde vara omöjlig att missa. Ändå hade han lyckats kamouflera sig så pass bra att vi gått förbi honom kvällen innan.
Han verkade ha sovit alldeles utmärkt. Ingen stress. Ingen panik över att ha tillbringat natten ensam och inte heller någon större längtan efter damerna på andra sidan ängen. Han reste sig lugnt, sträckte på sig och lufsade tillbaka som om hela sökinsatsen varit ett problem vi hittat på.
Eftersom vi tydligen behöver leta efter Cletus med jämna mellanrum bestämde vi oss för att göra något åt brännässlorna utanför hönshuset. Att leta efter en kalkon är betydligt enklare om man slipper ta sig genom brännässlor i midjehöjd.
Enligt rasbeskrivningen ska kalkoner gärna beta brännässlor, men det verkar inte vara något våra känner till, så Pär fick gräva upp dem istället. Det visade sig snabbt vara ett populärt initiativ. Innan han hunnit särskilt långt stod både kalkonerna och faverolletuppen bredvid och följde arbetet med stort intresse, även om intresset verkade börja först när de första daggmaskarna kom upp till ytan.
Jag vet inte om det är den skånska jorden eller om allt bara blir större här nere, men daggmaskarna är betydligt större än vad jag är van vid. Det hade uppenbarligen inte heller undgått hönsfåglarna, som såg till att varje mask försvann ungefär lika snabbt som Pär hann få upp den. Av någon anledning verkade ingen av dem tycka att de själva borde hjälpa till med grävandet.
Pär verkade också nöjd. Han har ju ett dokumenterat behov av att gräva och gärna för hand, så det här får väl räknas som terapi.
Dessutom känns den här typen av projekt betydligt mindre riskfylld än när han får för sig att klättra upp i träd med en motorsåg.
När vi flyttade hit var det ganska självklart att Napoleon också skulle få uppleva sommaren utomhus. Han är innekatt och kommer nog alltid att vara det, men det känns ändå lite orättvist att bo på en gård och bara få uppleva den genom ett fönster.
Planen har hela tiden varit att bygga en ordentlig kattgård. Tanken är att den ska ligga längs väggen mot ladugården med gott om plats, klättermöjligheter och en kattlucka så att Napoleon själv kan välja när han vill gå ut.
Tyvärr ska väggen mot ladugården först rätas upp och förstärkas, så att bygga något permanent nu hade mest inneburit att riva det igen om några månader.
Så vi gjorde en tillfällig lösning istället.
Med spillvirke som blivit över från andra projekt och ett billigt kattnät byggde vi in en del av uteplatsen. Inte den lösning vi tänkt från början, men tillräckligt för att ge Napoleon en egen plats utomhus.
Napoleon verkar i alla fall tycka att det blev bra.
Han tillbringar större delen av dagarna där ute. Med jämna mellanrum tycker han dock att någon borde komma ut och ge honom lite extra kli. Då sätter han sig utanför dörren och talar om det. Den katten är verkligen ovanligt social.
Det visade sig ganska snabbt att inhägnaden inte bara uppskattades av Napoleon.
Caspian följde med huset när vi köpte det, men det dröjde inte länge innan det stod klart att hon hade valt dottern, Napoleon och lägenheten som sitt nya hem. Om det beror på att Martin bor inne hos oss eller på att dottern är en riktig cat whisperer är det nog bara Caspian själv som vet. Så småningom installerades en automatisk kattlucka till lägenheten och numera kommer och går hon precis som hon vill.
Det tog inte många dagar innan hon också började använda inhägnaden. Ofta ligger hon där ute och solar tillsammans med Napoleon. Nu finns där dessutom både kattgräs och kattmynta, så jag misstänker att den lilla hörnan blivit godkänd av båda katterna.
När dottern går ut på gården är Caspian nästan alltid med. Hon följer efter som en liten hund och verkar vilja ha full koll på läget.
Vi fick för övrigt veta att Caspian var registrerad som hankatt när vi köpte huset. Det visade sig inte riktigt stämma. Registret är numera uppdaterat, men här hemma går hon oftast under namnet Caspelina.
Martin verkar också uppskatta den nya inhägnaden, om än av en helt annan anledning. Han kan stå hur länge som helst utanför nätet och titta på katterna.
Han har dessutom upptäckt att Napoleon reagerar om man kommer lite för nära. Det tycker Martin är väldigt spännande. Napoleon håller inte riktigt med.
Caspelina däremot bara ignorerar honom. Blir Martin för närgången går hon lugnt därifrån. Jag misstänker att Martin tycker Napoleon är betydligt roligare.
Den här lösningen kommer inte att vara för alltid. När väggen mot ladugården är klar är planen fortfarande att bygga en betydligt större kattgård med fler klättermöjligheter och en kattlucka.
Några reglar, lite spillvirke och ett billigt kattnät räckte för att ge Napoleon en egen plats i solen i sommar. Det visade sig vara betydligt mer uppskattat än jag hade hoppats på.
Status: Napoleon godkänner. Martin vill ha närmare tillträde.
Jag har varit ovanligt sugen på bönor den senaste tiden. Samtidigt börjar örterna i trädgården äntligen bli stora nog att skördas, och då blir det nästan oundvikligt att börja experimentera i köket med det som finns hemma.
Den här gången fick vita och svarta bönor sällskap av paprika, tomater, massor av persilja och en rejäl mängd fetaost. Jag hade ingen större plan när jag började. Det brukar jag sällan ha.
Resultatet blev en ljummen bönsallad som fungerar lika bra som en egen rätt med ett gott bröd som till grillat, kyckling, fisk eller stekt halloumi.
Familjens omdöme var däremot väldigt tydligt.
“Skriv ner det där innan du glömmer hur du gjorde.”
De känner mig. När jag experimenterar i köket är chansen ganska stor att jag aldrig gör exakt samma sak igen. Den här gången hann jag skriva ner receptet innan det försvann ur minnet.
Ingredienser
4–6 portioner – Ca 30 minuter
Bönor och grönsaker
1 förpackning vita bönor, avrunna
1 förpackning svarta bönor, avrunna
1 rödlök, hackad
2–3 vitlöksklyftor, finhackade
1 paprika, tärnad
1 ask körsbärstomater, halverade
1 färsk jalapeño, tunt skivad
En stor näve färsk persilja, grovhackad
En liten näve färsk basilika, grovhackad
1 paket fetaost (ca 150 g), smulad i grova bitar
Färsk timjan
Lite olivolja till stekning
Dressing
1 dl olivolja
3 msk rödvinsvinäger
Saften från 1 lime
1 msk honung
1 tsk salt, eller efter smak
Gör så här
Sätt ugnen på 225 °C.
Rör ihop olivolja, rödvinsvinäger, lime, honung och salt till en dressing.
Blanda de avrunna bönorna med dressingen och låt dem gärna stå medan resten förbereds.
Stek rödlöken mjuk i lite olivolja. Tillsätt vitlöken och paprikan och fortsätt steka tills paprikan mjuknat.
Blanda ner lök- och paprikaröran i bönorna.
Vänd ner körsbärstomater, jalapeño, persilja och basilika.
Häll över allt i en ugnsform.
Smula fetaosten över, ringla över lite extra honung och strö på färsk timjan.
Baka mitt i ugnen i cirka 15 minuter, tills fetaosten fått lite färg och tomaterna mjuknat.
Servera som den är med ett gott bröd eller tillsammans med grillat, kyckling, fisk eller stekt halloumi.
Några tankar
Nu när örterna i trädgården börjar bli klara märker jag att jag får mycket mer inspiration att laga mat utifrån det som redan finns hemma. Ofta räcker det med en sväng ut i kryddlandet för att en idé ska börja ta form.
Persiljan står för en stor del av smaken i den här rätten, så snåla inte. Jag tycker nästan att det är svårt att använda för mycket. Basilika och timjan passar också fint, men det här är ett recept som gärna får anpassas efter vad som råkar vara färdigt att skörda.
På sommaren blir det lätt många sallader med råa grönsaker. Det är gott, men ibland vill jag ha lite variation. När tomaterna, löken och paprikan får en stund i ugnen blir smakerna rundare och lite sötare. Sedan kommer örterna och vinägretten in och ger tillbaka den där fräscha känslan.
Till den här rätten blev det vitlöksbröd. Det var nog också kvällens mest uppskattade tillbehör.
Den 1:a september flyttade vi till Skåne, och nu – drygt två månader senare – börjar vi så smått landa. Allt känns fortfarande nytt: dofterna, ljuset, vinden (herregud, vinden!), och den där fukten som verkar ha bestämt sig för att stanna för gott.
Vi har också börjat adoptera det skånska sättet att leva – att allt finns inom räckhåll. Jag kom faktiskt på mig själv igår med att tycka att en 30 minuters bilfärd var långt. Jämfört med Norrbotten, där det som var nära låg på just det avståndet, är det nästan komiskt hur snabbt man anpassar sig.
Oktober har verkligen tagit i – luftfuktigheten har nått nya nivåer, och tillsammans med blåsten känns det som man bor i ett ångbastu utan värme. Samtidigt är det så varmt att gräset fortfarande växer! Mossa växer som ogräs överallt, på sten, trä, jord, allt! Och man lär sig snabbt att man inte ska glömma lite hönsfoder i en behållare i två veckor… för då växer det inte bara mossa, utan ett helt nytt ekosystem av oidentifierbar materia.
Igår när jag slösurfade i köp- och säljgrupperna (helt galet vilket utbud det finns av saker!) ramlade jag över en annons om 6 månader gamla kalkoner. Eftersom jag både saknar impulskontroll och verkligen vill ha kalkoner, så slog jag till på tre stycken.
Så säg hej till Cletus, Daisy-Mae och Loretta – starten på min nya avelsgrupp. De fick flytta in till kycklingarna, som bor i två stora hästboxar, och passade direkt på att välta alla matbehållare, förstöra vattenautomaten och göra sig hemmastadda.
Men det är klart – Pär behöver ju också något att sysselsätta sig med… 😅
På den lite mer vuxna sidan har vi hunnit beställa solceller som ska installeras före jul. Ett visst elbolag kommer då att ha full kontroll på oss – först genom att ta upp större delen av Pärs tid, sedan genom att binda oss till deras eltjänster, och till sist genom att leverera anläggningen precis lagom till att jag börjar hänga upp julbelysningen. Jag har en känsla av att det inte är jag som kommer gå segrande ur det här arrangemanget….
De tidigare ägarna lämnade dessutom kvar en hel del gammal inredning (bless them!), vilket ledde till ett snabbt projekt för att förbättra skafferiet. I ena uthuset hittade jag tre köksskåp som kändes för bra för att stå där och samla damm. En snabb tur till Bauhaus senare – där jag fyndade en bänkskiva för under 500 kronor – och på fyra timmar (inklusive handlandet) hade vi fått en rejäl uppgradering.
Det är inte perfekt, och egentligen vill jag göra lite mer med lister och detaljer, men det får vänta tills vi ändå behöver dra om lite el och ordna med behållare till allt. Nu har jag i alla fall massor mer utrymme att samla upp till min live-version av Gas Station Simulator. 😄
Gudrun kan komma på besök, för vi kommer inte behöva åka och handla på flera veckor om vi inte måste. 😂
Jag har också beställt offert – och fått ett riktigt bra anbud – på att renovera den fantastiska bakugnen i köket. Jag vill verkligen bygga köket med den som hjärtat i rummet. Men det får vänta någon månad… eller åtminstone till efter jul. Och där var vi visst tillbaka till det här med impulskontrollen igen som känns som mitt genomgående tema. 🙃
Det har varit lite tyst här ett tag, dagarna springer förbi medan vi försöker ta in alla nya intryck. Nu har vi bott i Skåne i en månad, och vi fortsätter att förvånas över skillnaderna mot hur vi hade det innan. Så här kommer det några sektioner från vår första månad.
Det nya huset
Det stora frågetecknet från början var förstås huset. Hur skulle vi egentligen trivas med ett hem vi aldrig hade sett på riktigt? Ett hem som vi bara köpt genom digital visning?
Gården sett från norr
Svaret: vi trivs galet bra. Bilderna ljög inte direkt, de visade bara ungefär en tredjedel av verkligheten. Huset känns enormt, och vi njuter verkligen av att slippa trängas. Ingen behöver längre ropa “flytta dig lite så jag kommer förbi” i hallen. Vi kan till och med röra oss i köket samtidigt, med helt olika agendor, utan att någon riskerar att bli överkörd av en gryta eller en brödrost. Bara det känns som en helt ny livskvalitet.
Köket
Vardagsrum mot tv del
Vardagsrummet gaminghörnan
Och takhöjden… den är fantastisk. Rummen som till att börja med är enorma, känns gigantiska med denna takhöjd. Till det kommer fönstren, enorma, många och strategiskt placerade för att släppa in ljus från alla håll. När solen är framme badar hela huset i dagsljus, och även mulna dagar känns det ljust och luftigt. Med 6 fönster i vardagsrummet och 4 i köket så förstår man snabbt att det inte blir billigt med gardinbyten.
Hade inte de tidigare ägarna lämnat kvar en hel del möbler och småsaker hade det nog känts som att bo i en gymnastiksal. Nu känns det istället som att vi fått en lagom start, med plats att fylla på i vår egen takt. Grymt tacksamma för det!
Sen borde vi ha kunnat räkna ut att det är sten och inte trähus som vi köpt. Vi är ju trots allt i Skåne. Men nej det hade vi inte förstått så vi får köpa plugg och fixa nya borrar för att kunna hänga upp våra saker.
Sen har vi resterande uthus med ytterligare enorma utrymmen att fylla. Det känns ärligt som det kommer att ta ett tag det här. Mer uppdateringar runt hus och uthus kommer.
Caspian
Med huset kom Caspian – husets riktiga herre. Han har börjat betrakta oss med viss nåd, men skriker högljutt om vi inte serverar tillräckligt god föda. Kort sagt, han är helt enkelt kungen här hemma!
Nackdelar
Det finns några saker som inte är helt som önskat:
Spindlarna. Herregud, jag undrar om de är radioaktiva? Jag är livrädd för dem och gruvar mig redan inför dagen jag måste putsa fönstren utvändigt (de bor där, jag svär).
Korsspindel modell gigantisk
Fästingar: Caspian kom dragandes med den första, tätt följd av Annika som lyckades få en att fastna på rumpan. Själv har jag än så länge lyckats undvika dem, mest genom att smart nog assigna hela uppdraget till Pär. Man får ju inte vara dum.
Brist på småfåglar: Ni vet det där idylliska fågelkvittret man tänker sig när man går ut en tidig morgon? Här möts man istället av kråkor och duvor. Det är, kan jag meddela, inte ens i närheten av lika charmigt som en domherre. Och som grädde på moset kommer de gärna i stora flockar, vilket ger mer känslan av Hitchcocks Fåglarna än en mysig naturupplevelse. Enda fördelen är väl att jag hitintills inte sett någon hackspett.
Närhet
Och allt runtomkring oss är nära. Fem minuter till Hyllinge med Jula, Bauhaus och ICA Maxi. En kvart till Väla med Ikea, Hornbach och fler butiker än vi egentligen behöver. De första veckorna fick stegräknaren jobba hårt när vi sprang runt och fyllde på med möbler, mat och allt däremellan. Vem behöver gymkort när man precis flyttat till Skåne?
Karta Bjuv och Helsingborg
Mitt största problem hittills har varit att få ut Pär från Bauhaus och Hornbachs verktygsavdelningar. Han har stått där med tårar i ögonen av ren lycka över sortimentet och rört sig långsammare än en klädtokig tant på mellandagsrean, noggrant vändandes på varje elkontakt och VVS-anslutning han kommit över. Själv tycker jag ju att trädgårdsavdelningen borde ha betydligt högre prioritet, men där är vi uppenbarligen inte riktigt på samma våglängd.
Utöver det har vi tydligen “the mother of all Thai-butiker” i Bjuv. På mindre än en kilometer finns allt man kan tänka sig vilja ha. Som Pär själv sa: ”Finner man inte det man behöver här, då får man nog åka till Thailand.”
Har vi satt igång med odlingarna?
En av de första sakerna jag ville göra var att besöka Jeppas Trädgård som hade rea på plantor. Det blev en tur till nordöstra Skåne, och landskapet förändrades desto närmare man kom Småland. Från platt åkermark till kullar, stenrösen och vägar som går genom lövtak. Jag kan mycket väl förstå att det blir slirigt här när löven börjar falla. Det kanske skulle kunna förklara varför folk söderut kör av vägen så fort det kommer lite snö?
Hem kom jag med päron-, körsbär-, citron-, banan- och persikoträd. Utöver det två vinrankor för nästan inga pengar alls. Jag hade gärna köpt fler direkt, men insåg att jag faktiskt inte vet var jag ska placera dem, eller ens hur jag ska sköta dem. För att vara ärlig känner jag inte ens igen alla träd som redan finns på gården, och Google image search är allt annat än hjälpsam.
Sen har jag upptäckt att Marketplace och varenda trädgårdsbutik verkar köra samma sorts reor. Helt galet! Man blir ju nästan stressad av alla fynd som “bara måste hem”. Kanske är det inte fler växter jag behöver, utan helt enkelt mer mark?
Helsingborg
Det tog oss faktiskt två veckor innan vi hade tid att ta oss in till själva Helsingborg. Jag hade ingen direkt bild av hur staden skulle vara, så det blev en riktigt trevlig överraskning. Helsingborg visade sig vara charmigt på alla sätt, färjorna går i skytteltrafik över till Helsingör och jag blev nästan paff över hur nära det faktiskt är. Man hinner ju knappt tömma ölen innan man är framme.
Öresundet är betydligt smalare än jag någonsin föreställt mig, och plötsligt blev också begreppet Tura glasklart: skåningarna som hoppar på färjan, åker fram och tillbaka utan att ens kliva av, och på så vis hinner fylla på med fler öl till ett väldigt förmånligt pris. Vi har inte hunnit testa det själva ännu, men jag misstänker starkt att det bara är en tidsfråga.
Själva Helsingborg, av det lilla vi hunnit se, bjuder på kullerstenar, mysiga restauranger och småbutiker som gör att man vill strosa runt i timmar. Tyvärr har vi inte hunnit turista så mycket ännu. Men av det vi sett hittills är det verkligen charmigt, och jag tror vi bara har skrapat på ytan.
Ett torg vi inte är helt säkra på vad den tillhör men säkert något spännande. To be continued.
Lille david på Goliaths huvud
Vi fann ett lokalt korvhak. Det måste testas vid tillfälle
Uteservering på uteservering under lövtak
Undersökning av hus och närområde
Det är mycket att ta in, så många intryck och vi upptäcker huset del för del, sakta men säkert. Pär har redan hunnit både upp på taket och ner i krypgrunden. Själv har jag klokt nog hållit mig kvar på marknivå. Taket känns lite väl högt och krypgrunden är så full av spindlar att till och med skräckfilmsregissörer hade blivit avundsjuka. Tur att jag har försäkrat Pär, för om han fastnar där nere i spindelboet så är det inte jag som kryper in och hämtar honom.
Spindlar i massor
Utsikt från hustaket
Nå men hönsen då?
Självklart har jag satt igång första kläckningen! Vi tog en tur ner till Mika i Lund och fick en fin rundtur på hennes gård. Vi testade färska fikon för första gången och små vindruvor direkt från rankan, otroligt gott! Vilken lyx.
Mika delade generöst med sig av tips om hur man håller höns i Skåne, och hem kom jag dessutom med några ägg redo för kläckaren. Jag räknar med att ha ett gäng små kycklingar vid slutet av nästa vecka, det kommer bli så himla roligt!
Malmö
I veckan tog jag en tur till Malmö och passade på att strosa runt lite. Staden visade sig från sin absolut bästa sida, helt galet fint väder! Efter 11 000 steg hade jag irrade mig runt och hunnit se en massa nya saker: bron (på avstånd), det gröna vattnet (ingen aning varför det är grönt), Turning Torso och dessutom hittade jag allt möjligt gott att äta längs vägen. Måste säga jag var positivt överraskad.
Grönt vatten
Bron till danmark i bakgrunden
Fantastisk mat
Turning Torso
Ullared
Efter att ha noterat att det bara är en och en halv timme till Ullared kom jag fram (och med jag menar jag förstås mig själv) till att det kanske vore en bra idé att åka dit, vi behövde ju fylla på förråden och det ska ju vara så billigt.
Det här visade sig vara ett stort misstag. Trots att vi hängde på låset kändes det mer som att åka radiobilar på tivoli än att shoppa. Man hade ingen aning om något verkligen var billigt, och utbudet var inte särskilt fantastiskt. Det kändes mest som ett Dollarstore på steroider.
Vi lyckades komma därifrån för mindre än 4000 kronor, så det får väl räknas som en vinst. Nackdelen? Utanför låg en blombutik som rånade mig på ytterligare 2000 kronor. Jag har kommit fram till att livet sällan är enkelt.
Den egentliga vinsten med resan var dock att få se Halland. Jag tänker inte återge våra diskussioner i bilen, de skulle avslöja hur lite vi egentligen hade koll på geografin under skolåren, men jag kan säga att det faktiskt kan finnas två Båstad. En på varje sida om landet. Det är inte omöjligt.
Hallandsåsen
Vägkorsning mot Ullared
Framme i kaoset på Ullared
Fynd från blombutiken
Summan av allt
Vi är jättenöjda, men samtidigt lite överväldigade av allt nytt. Vi ska försöka uppdatera lite mer frekvent framöver, med allt vad vi upptäcker, från spindlar som skrämmer slag på mig, till Pär som fastnar på Bauhaus verktygsavdelning.
Huset, trädgården och allt runt omkring känns som ett konstant äventyr, och varje dag kommer med nya små överraskningar. Vi vet aldrig riktigt vad som väntar bakom nästa hörn, men en sak är säker: det blir aldrig tråkigt här!
Det hela började med att vi bara ville ha en sommarstuga. Någonstans att kunna komma ut, kanske odla lite, och samtidigt låta hundarna springa fritt.
Vi hittade ett ställe i Kälen, Norrbotten – ett litet ruckel med oändligt många projekt. Perfekt för oss. Tanken var att vi skulle vara där under somrarna och behålla lägenheten i stan som bas. Men det blev inte riktigt så.
Hönsen flyttade in
Redan andra året flyttade hönsen in i våra liv. Vi slutade helt att åka tillbaka till lägenheten. Den har i princip stått tom i tre år. Visst, det har varit lite spartanskt emellanåt, men vi har varit lyckliga. Vi har haft oändligt med projekt, idéer och ett liv nära det vi drömt om.
Men ju mer tiden gick, desto tydligare blev det att vi behövde något större för att rymma alla våra projekt.
Från zon 5(6) till zon 1
Vi började prata om att köpa en riktig gård. En plats där vi kunde härja fritt, utan att ta hänsyn till 3 meters tjäldjup, sen vår och korta odlingssäsonger. Vi blev trötta på att odla och tänka, kommer det här ens hinna mogna innan frosten kommer igen?
Utbudet av odlingsbara växter var minimalt. Vi började säga det högt:
Varför inte flytta till växtzon 1? Varför inte Skåne?
Och så kom gården
I början av juni dök den upp – en liten gård i Skåne som verkade ha allt vi behöver. Har vi varit i Skåne? Nej. Såg vi den på plats? Inte alls. Men vi hade en digital visning och bestämde oss. Vi tryckte på köp.
Vi hoppas att besiktningsmannen visste vad han gjorde – för nu är det för sent att ångra sig. Och vi är mest bara… lyckliga över ett nytt äventyr!
Från 70 kvm till 275 – och massor med nya möjligheter
Från att ha bott på 70 kvm flyttar vi nu in i 275 kvm boyta. Tomten går från 2 000 till 17 000 kvm. Det är svårt att ta in.
Visst kommer vi behöva lära oss leva med fästingar och mördarsniglar – och vi är ganska säkra på att vi kommer få huvudvärk av valmöjligheter. Men vi slipper tjälen. Och det finns ekonomibyggnader nog för fler höns än vi någonsin vågat hoppas på.
Ctrl + Alt + Skåne
Så nu trycker vi omstart på riktigt – välkomna till vår nya resa: Ctrl + Alt + Skåne.
En blogg om att börja om, att våga byta växtzon, att släppa taget om det man känner till för ge sig ut på äventyr. Om odling, höns, husrenovering, projekt, recept – och kanske en och annan existentiell fundering från grönsakslandet.
Följ gärna med – det här kan bli något helt annat. Och just därför tror vi det blir helt rätt.
Vi är överlyckliga att meddela att vår första kläckning resulterade i hela 20 kycklingar!
Av de 22 ägg som lades i maskinen var det endast 1 som stannade av dag 12 och ytterligare 1 som dog under de sista 3 dagarna. Det ger en imponerande kläckning på över 90%! Och som om det inte vore nog, verkar det som att det är ovanligt många hönor som kläckts
Jag hade inte räknat med så många kycklingar och min fösta låda såg ut att bli lite trång direkt från start. Därför behövde jag ny lösning som skulle vara enkel att rengöra, i höjd så att hundarna inte stod på buren och nog med utrymme för mina nya bebisar.
Vid tanken på bebisar kom jag ihåg att jag sett en gammal spjälsäng på ladugårdsloftet som tidigare ägare lämnat efter sig. Vi klättrade upp och såg att den saknade botten. Därför kapade vi till en spånskiva och klädde invändigt med en gammal presenning. Eftersom kycklingarna är något mindre än människobarn så häftade vi fast putsnät runt om.
Förvånad över det stora antalet kycklingar som kläcktes och med den första lådan som snabbt blev för trång behövde jag hitta en ny lösning. Den behövde vara enkel att rengöra, ha tillräcklig höjd för att hindra hundarna från att stå på buren, och framförallt erbjuda tillräckligt med utrymme för mina nya små.
Sedan kom jag att tänka på en gammal spjälsäng som jag sett på ladugårdsloftet, lämnad av tidigare ägare. Vi klättrade upp och upptäckte att den saknade botten. Lösningen var att kapa till en spånskiva och klä insidan med en gammal presenning. Eftersom kycklingarna är mindre än människobarn, fäste vi sedan putsnät runt om för att förhindra rymning.
Den nya lösningen kom med en oväntad bonus – ett inbyggt “under-sängen monster” som tycktes uppskatta den nya miljön och underhållningen den erbjöd.
Nu har vi äntligen fått igång en livestream på den första omgången med kycklingar för alla som vill följa med och se om det blir några nya kycklingar! Aldrig har 21 dagar känts så långsamma som nu när vi väntar på att se dem kläckas.
Jag förväntar mig att det blir en spännande show mellan den 21:a och 23:e februari, så ta tag i dina popcornskålar och låt oss se vad som händer! 🍿🐣
Att äga en äggkläckningsmaskin har varit en dröm jag burit på länge. I år slog jag äntligen till och förvandlade drömmen till verklighet
Det hela började med ett beslut om att skaffa en lite enklare maskin och jaga avelsägg av en ras som stod högt på min önskelista. Efter en del letande stötte jag på Karin, ägaren till ett gäng Creme Legbar-höns. Vi kom överens om att jag skulle köpa några ägg av henne.
Karin visade sig vara en riktig mentor när det kom till äggkläckning. Hon avrådde mig från att välja den billigaste modellen och övertygade mig istället om att satsa på en lite dyrare variant som skulle ge bättre resultat. Så vi skaffade oss en Brinsea 56 EX, och måste säga att den är magisk. Karin fortsatte att ösa på med tips och trix, och jag insåg snart att mitt ursprungliga “Låt dem ligga i 18 dagar och höj luftfuktigheten de sista dagarna” kanske inte var tillräckligt.
Nu började sökande efter mer kunskap om äggkläckning. En sajt vid namn poultrykeepers.com blev min bästa vän och förklarade vikten av att regelbundet väga och lysa äggen för att se till att de fortfarande var på rätt spår. Jag lärde mig nya termer som Quitter och Ring of Death som identifierar små ruttna ägg som kan explodera och förstöra för de övriga kämparna. Luftfuktighetens roll i hela processen blev också tydligare – för mycket eller för lite kunde ge kaos. Du kan finna och ladda ned den fina excelsheeten från här
Det var verkligen en riktig djungel av information, men tack och lov fick jag tag på en fantastisk Excel-fil som blev min räddning när det gällde att hålla koll på luftfuktigheten.
I mitt av nästa vecka har jag förhoppningsvis ett gäng små kycklingar där merparten är hönor!
I takt med att den nya odlingssäsongen tar fart finner sig den hängivne odlaren i mig stå inför ett dilemma som uppstått betydligt tidigare än förväntat. Vanligtvis brukar detta problem dyka upp i april då alla fönster, bord och tillgängliga plana ytor är överfyllda med plantor som längtar efter att få känna solens strålar. Normalt sett har jag varje år nöjt mig med att så 4-5 olika sorters chili. Men i år har problemen eskalerat dramatiskt.
Att utforska världen av Facebook-grupper som säljer frön har öppnat upp en skattkista av spännande chilisorter som sträcker sig bortom vad traditionella fröföretag erbjuder. Förtrollningen av unika chili-sorter, kombinerat med oslagbart låga priser och en stöttande gemenskap, har fört mig längs en stig av trädgårdsmissbruk där odlingen hotar att sträcka min vardag till det yttersta.
I början var tanken enkel – plantera några extra chilifrön för vänner. Men snart började den gnagande oron om frögroning smyga sig på, vilket fick mig att så extra frön av varje sort. Innan jag visste ordet av hade jag planterat hela 166 chilifrön. Frågan om hur jag ska hantera den växande inomhusodlingen innan det är dags att flytta dem ut i det fria förblir ett mysterium. Och när jag väl kan flytta ut dem, uppstår nästa dilemma: vart ska jag placera allt?
Äventyret tar inte slut där. Vi är bara i början av odlingssäsongen och än så länge har jag endast sått chili. Näst på tur står paprikor. Trots att jag bara har 17 sorter av paprika, tillfogar insikten att jag kanske behöver flera av samma typ en komplexitet till situationen. Om drygt en månad är det dags för tomaterna att planteras ut. Vid det här laget börjar ord bli överflödiga.
Slutsats: Odlingssäsongen är i sin linda, och jag står redan inför problem som blir allt svårare att tackla om jag inte inom 2 månader bygger ut huset, köper mer mark och skaffar en ansenlig mängd växtbelysning. Ett äventyr i grönsaksodlingens värld har verkligen börjat!
