Eftersom Skåne verkar ha två vårar – en kall och en varm – till skillnad från Norrbottens vårvinter där allt fortfarande ligger begravt under ett djupt lager snö, tänkte jag ge mig på ett snabbt litet helgprojekt. Kanske två helger om det verkligen drog ut på tiden.
Tanken var egentligen ganska enkel. Tvätta bort alla alger som verkar växa på precis allt här nere och ha altanen klar innan det var dags att börja gräva rabatter och plantera. Hur trevligt vore det inte att kunna sitta där när den första riktiga vårvärmen kom?
Det jag däremot inte hade räknat med var att allt som lämnas utomhus förr eller senare täcks av ett grönt lager. Det växer inte bara på altanen utan också på väggar, tak, träd och saker som jag inte ens trodde kunde få mossa. Jag började där jag hade tänkt börja, med golvet. När det väl var rent såg väggarna plötsligt smutsiga ut. När väggarna var rena såg innertaket trött ut.
Två helger senare var allt rent. Vid det laget borde även jag ha insett att projektets ursprungliga tidsplan inte längre hade någon koppling till verkligheten.
Nu var jag beredd att sätta punkt. Algerna var borta och även om högtryckstvätten hade varit lite väl effektiv på sina ställen var det rent. Det dög. Pär tittade på altanen en stund innan han sa att om jag inte målade nu skulle jag bara sitta där hela sommaren och störa mig på hur det såg ut. Han hade tyvärr en poäng.
Pär brukar gärna hävda att det är jag som hittar på fler saker innan vi är klara. Det ligger säkert något i det. Problemet är att han väldigt snabbt börjar fundera på hur saker egentligen borde göras. Och när han väl gjort det finns det sällan någon väg tillbaka till den enklare lösningen. Jag vill därför passa på att dokumentera det här medan vi fortfarande är överens om hur det gick till. Det kan vara användbart nästa gång han påstår att allt var min idé.
Så innertaket och stolparna målades. När det var klart började jag fundera på om det inte hade varit snyggt med ett vitt altanräcke också. Det kunde väl inte ta så lång tid.
Så hela räcket monterades ner. Vi kom ganska snabbt fram till att spjälorna fortfarande var fullt användbara, vilket innebar att drygt 80 stycken skulle slipas, grundmålas, målas och sedan monteras tillbaka tillsammans med nya stolpar och en ny överliggare. Det var först då vi insåg att drygt 80 spjälor är ganska många spjälor.
Med räcket nedmonterat och spjälorna utspridda över gården hade jag gott om tid att fundera på altanen medan jag slipade.
Mina citronträd, som jag fyndat för femtio kronor styck på höstrean, skulle ju också få ett permanent hem där ute. Ju mer jag tittade på väggen, desto mindre kändes det där lilla fönstret tillräckligt. Vi hade dessutom ett par större gamla fönsterrutor stående i carporten. Att göra öppningen lite större kunde väl inte ta mer än en halvtimme. Pär tittade en stund på väggen, sedan på fönstren och tillbaka på väggen igen.
“Men om vi ändå håller på… tänk om nästan hela väggen var glas?”
Jag var inte helt övertygad. Det lät som betydligt mer arbete än att bara sätta in ett större fönster.
Jag hade rätt om att det skulle ta betydligt längre tid. Jag får erkänna att Pär hade rätt om resultatet. Glasväggen blev betydligt bättre än det större fönster jag hade tänkt mig från början, och det är nog den detalj jag är mest nöjd med på hela altanen.
Färgen behövde torka och jag hade inte oändligt med ställningar att lägga spjälorna på. Det gav mig tid att börja fundera på badtunnan. Även den var täckt av alger och eftersom vi redan hade en fungerande badtunna på baksidan visste vi inte ens om den här var värd att lägga tid på. Den kanske inte höll tätt. Den kanske inte gick att värma upp. Den kanske bara var en väldigt stor blomkruka.
Efter en ordentlig skrubbning fyllde vi den med vatten och proveldade. Den höll tätt och blev varm. Med lite extra isolering runt tunnan gick det dessutom betydligt snabbare att få upp temperaturen.
Eftersom varken jag eller Pär har någon större erfarenhet av pooler, badtunnor eller annan verksamhet där vatten förväntas stanna kvar på en bestämd plats, fick en del beslut baseras på kvalificerade gissningar. Vår samlade kompetens inom området bestod huvudsakligen av att vi båda någon gång hade badat. Så det blev en tur till Jula för en sandfilterpump, några nya hål i badtunnan och en stunds funderande över hur slangarna egentligen skulle sitta. Jag är fortfarande inte helt säker på att det är korrekt gjort, men vattnet cirkulerar och inget har läckt ut än, så jag ser ingen anledning att röra det.
Med den nya glasväggen på plats och altanen skrubbad passade vi på att sätta upp en hängränna. Jag har alltid velat ha en regnkedja. Visst ser de häftiga ut? Lite googlande senare hittade jag en riktigt ful en med ugglor som jag bara måste ha.
Jag hade ingen vettig regntunna att samla vattnet i, men ett gammalt badkar fick duga tills vidare.
Det jag inte hade räknat med var vinden. Det börjar kännas som ett återkommande tema. Regn är ju tänkt att falla rakt ner. Här verkar det mest komma från sidan. Ett vanligt stuprör hade förmodligen fungerat betydligt bättre, men det har inga ugglor. Om rabatten blir vattnad på köpet får jag väl se det som en bonus.
Samma problem fick jag med vindsnurran i plåt. Den visade sig inte heller vara byggd för skånska vindar och består numera av betydligt fler delar än när jag köpte den.
Ungefär samtidigt dök det upp en annons på Facebook Marketplace där någon skänkte bort 20 kvadratmeter marktegel. Så på med släpet. Det blev ett bra gympass att lasta och lossa allt, men 20 kvadratmeter marktegel tackar man inte nej till. Teglet blev en kant mot gruset och den nya rabatten under altanen.
Rabatten var egentligen redan planerad. I februari hade jag beställt barrotade rosor som nu behövde någonstans att bo.
Jag är däremot inte helt klar. Under den sista delen av altanen har jag fortfarande inte bestämt mig för hur jag vill ha det. Det hinner jag säkert ändra mig om några gånger innan jag bestämmer mig.
Till slut började altanen faktiskt kännas klar. Ett gammalt bord som stått bakom huset fick nytt liv med lite slipning och färg, ljusslingorna kom upp under taket och jag lyckades till slut slutföra projektet att tvätta bort lite alger och mossa.
Det bästa med hela uteplatsen är nog ändå att den faktiskt används. Den vedeldade badtunnan som vi från början inte ens visste om den fungerade har fått betydligt fler timmar som svalkande bad än som badtunna den här sommaren och citronträden verkar trivas bakom glasväggen. Jag ser redan fram emot nästa år när rosorna vuxit till sig lite mer, klematisen förhoppningsvis börjat klättra och rabatten börjar se lite mindre nyplanterad ut.
För den delen är jag fortfarande övertygad om att nästa projekt bara kommer ta en eller två helger.
Leave a Reply